Norsk buhund - hundras

Buhund betyder helt enkelt gårdshund och norsk buhund har varit en gårds- och vallhund i många sekler. Den användes även vid jakt; det var vanligt förr att gårdshundarna fick vara allt-i-allo. Den här gladlynta och tillgivna hund anses vara en av de mest lättlärda spetsraserna. Den är en mycket trevlig familjehund men behöver meningsfulla uppgifter för att trivas.

Mankhöjd
Hane 43-47 cm, tik 41-45 cm

Vikt
Hane 14-18 kg, tik 12-16 kg

Färg
Ljust créme/fawn till dragning mot rödgult, ibland med svarta hårspetsar, enfärgat svart eller svart med smal vit krage, vit bröstfläck eller vita tassar.

Normal livslängd
15 år

Motionsbehov
Buhunden är byggd för utomhusliv och med sin envishet kan den följa sin familj i skidspåret på milslånga färder i fjällen. Rasen kräver gott om tid för att må bra. Aktivering och motion behövs minst ett par, tre timmar varje dag.

Aktiviteter
Buhunden är en arbetande allroundhund, och är både envis och uthållig. Egenskaper som passar bra vid sök- och spårövningar. Den klarar även lättare draguppgifter. Allt intresserar en buhund: agility, lydnad, bruks- och räddningsarbete. Används som tjänstehund hos polisen och assistanshund. Den används även i olika former av jakt på både älg, småvilt och fågel.

Dressyr
Buhunden är lättlärd och blir därför lätt uttråkad om det blir för enformigt och kan istället börja med egna hyss. Korta arbetspass med variation i övningarna, gärna under skogspromenader (sökövningar, inkallning, liggövningar, klättra på stora stenar), är bra träning.

Bra att veta
Norsk buhund är en nordisk urhund, och som namnet antyder, även en gårdshund (bu = gård på norska). Enbart barnvagnspromenader är inte tillräckligt, då aktiverar den sig på egen hand. Den är oerhört social, älskar alla och umgås gärna med såväl människor som andra hundar.

Fördjupning

Pälstyp och vård
Pälsen är lättskött och närmast självrensande. Hundarna är renliga och slickar sig som en katt. Pälsen består av tätt, åtliggande täckhår och mjuk underull. Pälsen är vattenavisande. Den har en ganska stor krage och yvig svans. Den fäller sin päls två gånger per år, först underullen och senare stickhåren. Då krävs ordentlig pälsvård med en rejäl genomborstning varje dag. Det kan vara en god idé att bada hunden vid den här perioden för att den gamla pälsen ska lossna snabbare. Buhunden luktar inte ”hund”.

Temperament
Hundarna är pigga, positiva och utpräglade familjehundar. Känner de sig trängda går de hellre undan än muckar gräl. De beskrivs som vakna, påpassliga och modiga, med stark revirkänsla. Den älskar barn och har en nästan obegränsad lust att leka och är i övrigt en sund ras med genomgående okomplicerad mentalitet med gott temperament.

Uppfostran
Buhunden är tidig i sin utveckling. Den kan vara rumsren redan vid två, tre månaders ålder. På grund av dess snabba mognad är det viktigt att från tidig valpålder ge hunden tydliga ramar, snällt men bestämt. Flocken betyder mycket för en buhund och så det är viktigt att skapa kontakt och förtroende från början. Rasen är klipsk och klurig och överlistar lätt sin ägare, så man bör ligga steget före. Buhunden lär sig snabbt var tomtgränsen går men måste få tydlig ledning av sin ägare. Hundens skall, som är högt och skärande, måste dämpas vid tidig ålder.

Skäller
Ja, norsk buhund har naturlig fallenhet för att vakta med skall och låter gärna när den blir upphetsad. Dess skall är högt och skärande och bör dämpas vid tidig ålder.

Utseende
Norsk buhund är en typiskt spets med upprätta öron, ett alert uttryck, små tätt slutna tassar och en högt ansatt svans som bärs ringlande över ryggen.

Hälsa
Den skadestatistik som tagits fram från försäkringsbolagen visar att buhunden under 2002–2007 varit en mycket frisk hundras, dock har höftledsproblem och ögonsjukdomar uppdagats under senare år.

Historik
Mindre hundar av spetshundstyp har funnits i Norden i flera tusen år och tros vara den typ av hundar som vikingarna hade. Dagens buhund utvecklades under 1900-talet. Omkring 1920 räddades den från att bli uppblandad med importerade raser och fick då sin första rasstandard. 1943 erkändes den norska buhunden som ras. Det gamla norska ordet ”bu” betyder gård, så buhund betyder helt enkelt gårdshund. Buhunden fanns överallt på de norska gårdarna. Eftersom den är liten, smidig, modig och självständigt arbetande fungerade den utmärkt till vallande och fösande av får och boskap samt till att vakta djuren och ge skall om något hände. Buhunden kom till Sverige innan den blev godkänd som ras. Norsk buhund har blivit populär utomlands, kanske mest förvånande i Australien med sitt annorlunda klimat. Där har den anpassat sig väl till hettan och arbetar som fårvallare.

Ursprung
Norge

FCI grupp
5 (Spetsar och raser av urhundstyp)

Erkänd av
FCI, KC, AKCs

Rasklubb
Norsk Buhund Ringen

Specialklubb
Svenska Spets- och Urhundklubben

Antal i Sverige
Omkring 600


































Äger du eller känner någon som äger en norsk buhund och vill tillägga något till den här rasbeskrivningen?
Skriv gärna en kommentar så lägger jag till din information. Dela gärna med dig av bilder eller filmer på din hund!